Novellen handlar om Johan & hans mamma och pappa, därför passar den bäst till föräldrar/barn.
Jag tycker det är fel när Johans pappa slår honom och tvingar honom att ljuga om en sak som faktist är sant. Han kunde lyssnat på vad Johan hade och säga. Johan hade hittat muttrarna på vägen, han hade ju faktist inte stulit dom. Johan kunde tagit med sin pappa och visat var han hittat dom.
Mamman sa till Johan att inte ljuga för sin pappa, och berätta att han stulit dom. Jag tror att mamman litar på Johan men inte vågar säga imot pappan. Han verkar vara en bestämd typ, som brukar få som han vill.
Jag tycker också att den passar under fårhållanden mellan föräldrar och barn. Men man kan dock inte påstå att dem har en bra relation eftersom Johan blir slagen och anklagad för att ljuga.
Jag tycker det verkar som om mamman är rädd för pappan eftersom att hon inte säger ifrån när hennes eget barn blir slaget. Kanske blir hon också slagen? Det är dummt att hon bara hänger upp sig på att Johan svär.
Många andra böcker handlar om samma sak fast i olika situationer. Föräldrarna tror inte på sina barn och barns rädsla för att göra fel och svika sina föräldrar.
När jag läser denna text så kommer jag att tänka på en annan text som jag hört eller läst innan. Den handlar om en flicka som ljuger för sin pappa för att få vara ute med sina kompisar på kvällen. Om pappan kommer på henne så kommer han bli galen.
Likheten i berättelserna är att båda ljuger för att vara sina föräldrar till lags och samtidigt inte bli straffade på något sätt eller sivka sina föräldrar.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaNovellen handlar om Johan & hans mamma och pappa, därför passar den bäst till föräldrar/barn.
SvaraRaderaJag tycker det är fel när Johans pappa slår honom och tvingar honom att ljuga om en sak som faktist är sant. Han kunde lyssnat på vad Johan hade och säga. Johan hade hittat muttrarna på vägen, han hade ju faktist inte stulit dom. Johan kunde tagit med sin pappa och visat var han hittat dom.
Mamman sa till Johan att inte ljuga för sin pappa, och berätta att han stulit dom. Jag tror att mamman litar på Johan men inte vågar säga imot pappan. Han verkar vara en bestämd typ, som brukar få som han vill.
Jag tycker också att den passar under fårhållanden mellan föräldrar och barn. Men man kan dock inte påstå att dem har en bra relation eftersom Johan blir slagen och anklagad för att ljuga.
SvaraRaderaJag tycker det verkar som om mamman är rädd för pappan eftersom att hon inte säger ifrån när hennes eget barn blir slaget. Kanske blir hon också slagen? Det är dummt att hon bara hänger upp sig på att Johan svär.
Många andra böcker handlar om samma sak fast i olika situationer. Föräldrarna tror inte på sina barn och barns rädsla för att göra fel och svika sina föräldrar.
När jag läser denna text så kommer jag att tänka på en annan text som jag hört eller läst innan. Den handlar om en flicka som ljuger för sin pappa för att få vara ute med sina kompisar på kvällen. Om pappan kommer på henne så kommer han bli galen.
Likheten i berättelserna är att båda ljuger för att vara sina föräldrar till lags och samtidigt inte bli straffade på något sätt eller sivka sina föräldrar.